söndag 25 februari 2018

En smakebit på söndag - Djungelboken

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Djungelboken av Rudyard Kipling.

Så där i förbigående kan jag väl nämna att bilden här bredvid är en annan utgåva än den jag läser.

Djungelboken berättar om Mowgli, pojken som växte upp bland vargarna i djungeln och som lärde sig tyda skogens alla tecken. Det handlar om Baloo, björnen som lärde Mowgli djungelns lag, om den svarta pantern Baghera som lärde honom jaga, om ensamvargen Akela, om ormen Kaa och mungon Rikki-Tikki-Tavi, alla barns favorit. Det är både glada och vemodiga berättelser - om ömhet mellan djur och människor, om godhet och grymhet, spännande äventyr och kamp mot fiender i det vildas gröna rike.

Smakbiten är hämtad från sidorna 60-61, när Mowgli fångats av aporna:

I Kalla hålorna hade apfolket inte den ringaste tanke på Mowglis vänner. De hade fört pojken till den Glömda staden och var för tillfället mycket belåtna med sig själva. Mowgli hade aldrig förr sett en indisk stad, och fast alltsammans var nästan en enda ruinhög, tycktes honom staden helt underbar. Någon konung hade byggt den för mycket länge sen på en liten höjd. Ett stort slott utan tak krönte kullen. Slottsgårdarnas och springbrunnarnas marmor var splittrad,och till och med stenplattorna på gården där kungens elefanter hade bott, hade brustit sönder och sprängts av träd och buskar. Från slottet kunde man se rad på rad av taklösa hus, som kom staden att likna en samling tomma, svarta honungskakor. Vidare såg man det formlösa stenblocket, som hade tjänstgjort som avgud på torget, där fyra gator möttes, hålen och groparna i gathörnen, där de offentliga brunnarna hade varit, och de vittrade tempelkupolerna med vilka fikonträd spirande fram på sidorna.

torsdag 22 februari 2018

Helgfrågan v. 8

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången gäller det hur vi gör när det kommer förfrågningar från författare om man vill läsa och recensera deras böcker och frågan är:

Hur gör ni vid förfrågningarna via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till?

Bonusfråga: Vilken bok läser du nu?

Det brukar oftast gå att hitta någon information om vad för slags bok det är och vad den handlar om. Tycker jag att det låter intressant, så tackar jag ja. Men ibland inser jag att den bok jag erbjudits inte alls passar mig och då brukar jag vänligt tacka nej. Det är tråkigt för mig att läsa en bok som är fel för mig och det är inte rätt mot författaren att ta emot en bok som jag redan från början känner att jag faktiskt inte vill läsa.

Just nu läser jag Människans illusoriska rationalitet av Claes Wallenius, men jag ska snart börja läsa Djungelboken.

Ett bokpaket

Igår fick jag ett bokpaket med posten. Det kom från Grim förlag och innhöll boken Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson.

Olikhetsutmaningen: Huvudroll och biroll

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om huvudroll och biroll.

Julia Roberts som den prostituerade Vivian Ward i filmen Pretty Woman är en av mina favoriter när det gäller huvudroller. Filmen blev väl hennes verkliga genombrott och vem kan  inte älska henne när man ser den?
För rollen i Erin Brockovich fick hon en Oscar.

Biroll då? Här väljer jag Ingrid Bergman som den enfaldiga svenskan Greta Ohlsson i en klassisk filmatisering av Agatha Christies Mordet på Orientexpressen.
Ingrid Bergman fick faktiskt en Oscar för bästa kvinnliga biroll för den rolltolkningen.

onsdag 21 februari 2018

Dagens visdomsord 2018-02-21

Man blir kanske inte en bättre eller ens i längden en lyckligare människa av att läsa böcker, men man blir mera människa. (Göran Hägg)

måndag 19 februari 2018

Tematrio - Idoler

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat idoler. Så här skriver Lyran: Veckans tema kan vara hur litterärt eller olitterärt som helst. Det är inspirerat av den konsert vi var på i Globen i lördags.

Berätta om tre nuvarande eller tidigare idoler!


Dalai Lama (den fjortonde som innehar ämbetet) tycker jag är värd respekt. Oförtrutet har han arbetat för det tibetanska folket, som förtrycks av kineserna, men han har inte lämnat sin tro på fred och icke-våld.


Bamse vill jag lyfta fram också. Världens starkaste björn. Ständigt står han på den svages sida. Här är några Bamsecitat:

  • Ingen blir snäll av stryk
  • Många små svaga tillsammans kan besegra den starke
  • Det är modigt att våga säga att man är rädd
  • Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då kanske de blir snällare



Sen får det bli en björn till. Den dumme, men ändå förståndige, Nalle Puh. Här har vi några citat av honom:

  • Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord som: "Vad sägs om lite lunch?!
  • Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.
  • Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som är nästan ännu bättre.

söndag 18 februari 2018

En smakebit på söndag - Människans illusoriska rationalitet

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Människans illusoriska rationalitet av Claes Wallenius.

Jag läser mest skönlitteratur, men ibland kan det vara skönt att få stoppa in någon helt annat. Som den här lilla boken av fil dr Claes Wallenius.

Från baksidestexten:
Är vi människor rationella? Väljer vi det alternativ med den bästa balansen mellan kostnad och nytta när vi fattar beslut? Eller styrs vi mer av våra känslor och impulser? Claes Wallenius menar att det kan vara både och, men oftare än vi vill tro det senare. Våra känslor - och våra sätt att hantera dessa - är viktiga orsaker till att beslut inte får förväntat resultat, såväl som till fiendebilder, våld och ondska.

Smakbiten är hämtad från sidan 14:

Det är självklart inte irrationellt att njuta av livet, att vara ineffektiv, att älska eller att bara sitta och beundra en vacker solnedgång. Tvärtom - om målet är att njuta och slappna av är detta väldigt rationellt. Däremot kan det i olika sammanhang finnas en motsättning mellan det som är njutning på kort sikt och det som är det på längre sikt. Droger kan vara ett exempel på detta, otrohet ett annat, då konsekvenserna kanske inte ligger i linje med ens långsiktiga livsdrömmar och mål.

lördag 17 februari 2018

Blodlokan

Titel: Blodlokan
Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 448

Blodlokan är en roman av Louise Boije af Gennäs. Jag har fått boken som recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!

Så här beskrivs boken:
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv.
Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på PR-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.
Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt - men vem? Och till vad?

Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Då söker jag tröst i faktumet att detta är första delen av Motståndstrilogin. Jag hoppas att de många lösa tåtarna knyts ihop i nästa del.
Sammanfattningsvis: En riktigt bra spänningsroman, som verkligen ger mersmak.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 13: En bok med en blomma på omslaget.

torsdag 15 februari 2018

Helgfrågan v. 7

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Har du gjort någon bokreabeställning? Vilket är ditt absolut bästa reatips för i år?

Bonusfråga: Brukar du kolla efter röda prislappar?

Nej, jag gör aldrig någon bokreabeställning. Det händer att jag tittar i reakatalogerna, men sen lufsar jag helt enkelt in i bokhandeln och ser vad jag kan hitta.

Något allmänt reatips kan jag inte ge. Däremot vet jag vilken bok jag absolut ska köpa. Det blir Jan Guillous roman Äkta amerikanska jeans, vilken är den sjätte delen i romansviten Det stora århundradet. Den sjunde delen, 1968, fick jag i julklapp, men jag vill läsa den sjätte delen innan jag ger mig på sjuan. De fem tidigare delarna står i bokhyllan.

Röda prislappar? Klart att blicken alltid dras till det som andas nedsatta priser. Dock är det ju inte alltid sånt man vill ha som är nedsatt. Om de röda prislapparna lockar en att köpa sånt man inte vill ha, så blir det dyrt. Som med chokladbitar. Antag att jag är sugen på en Japp. Den kostar kanske 6 kronor. Men så står det på en skylt att man kan köpa fyra chokladbitar för 20 kronor. Då är det lätt att man köper fyra bitar i tron att man sparat pengar. Men det har man ju inte! Man har ju betalat 14 kronor mer än man hade tänkt sig när man gick fram till godishyllan.

Ännu en recension av Synd

Nu har det dykt upp ännu en recension av Synd, denna gång från Bokhyllan i pepparkakshuset. Där kan man bland annat läsa följande:

Boken är ju en sak, och ganska spännande, men bokens stora behållning för mig är den lilla byn, personerna i den och de historiska detaljerna. Just det där med den lilla byn, och att alla tycker att de känner varandra, tillför en del till mordhistorien förstås också, det måste ju nästan vara så att mördaren är någon man känner. Jag tycker ju om böcker som är snabblästa, det är den här. Språket tycker jag var lagom gammaldags för att passa till historien.